Fiction

Jag har alltid, ALLTID, tyckt om berättelser.
När jag var liten tittade jag på tecknat, lyssnade med andakt när mamma eller pappa läste sagor för mig och, till min storebrors förargelse, lyssnade på kasettband när jag inte kunde sova. Jag visste att monstrrna som bar kom fram när det blev mörkt inte vågade komma in i mitt rum om de hörde berättarrösten för då trodde de att det var någon annan, en vuxen, inne i rummet och de var rädda för vuxna.

Läsa själv tyckte jag inte om. Nu som vuxen vet jag ju varför. Det var jobbigt för jag är dyslektiker. Men om boken var tillräckligt bra och jag fick något att skilja raderna åt medan jag läste så kunde det gå lätt som att äta fem minuterskola.

Jag har sago- och de tecknade figurerna att tacka för mycket. Många av dem var förebilder för mig. Där ibland Spindelmannen och Batman, X-Men och Robin Hood, Pelle Svanslös Bamse, Esmeralda, Ariel och många fler.
När jag väl började läsa, vet inte exakt när, skulle tro att det var i 12-14års åldern, fick jag en hel mängd med nya förebilder. Sherlock Holmes och Watson, Frodo och co, Harry, Ron och Hermione som alla tre vet att Hagrid tycker om stora vidunder till husdjur och de skulle aldrig glömma den jättelika hunden med tre huvuden som fått namnet Fluffy.
De två första Harry Potterböckerna lyssnade jag på för jag tyckte fortfarande att det var jobbigt att läsa.

Fiktion överhuvudtaget är väldigt bra för både kropp och själ. Man får inte bara fysisk vila utan även gå i terapi med karaktärerna. Ett problem kan lösas med hjälp av några kapitel i en bra bok eller kloka ord från tillexempel "den vise mannen" i Sucker Punch. Mitt favorit citat från honom är: "If you don't stand for something, you'll fall for anything".

Jag kan ge ett bra exempel på en läxa man kan lära sig fiction.
Jag vet inte om ni har sett den, men det har jag. I Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen önskar Lucy att hon var sin storasyster, Susan. Lucy får tag i en trollformel som kan göra henne till det/den hon vill. Hon använder den och plötsligt är hon sin syster, men då hamnar hon i en värld där hon, Lucy, inte existerar och inte heller Narnia.
Aslan dyker upp och förklarar för henne att om hon inte hade funnits så skulle Narnia aldrig ha befriats från Den vita häxan.
Av det kan man lära att hur små, obetydliga och kanske till och med fula vi än känner oss så har vi alla en viktig roll att spela på ett eller annat vis.

Fiction är ett väldigt kraftfullt redskap.
Använd det väl.