Baskervilles hund

Jag kommer aldrig att glömma vilket fasansfullt fantasifoster demon hunden utvecklades till under tiden som jag läste den.
Sir Arthur Conan Doyle lyckades göra en alldeles utmärkt blandning av en detektivberättsle och en spökhistoria.

Baskervilles hund börjar en morgon på 221B Bakerstrreet, en morgon som inte riktigt är som alla andra. Sherlock Holmes som inte brukar kliva upp tidigt på mornarna har nu gjort det.
Varför?
Jo, för att när Holmes och Watson var borta föregående kväll kom någon på besök, denne någon vill ha ett råd och denne någon har glömt kvar sin käpp. Doktor James Mortimer är denne någon som vill ha ett råd, och sin käpp tillbaka.
Han berättar för en sägen Holmes och Watson, var på han berättar om sin vän och patient, sir Charles Baskerville och om vad han vet om dennes död.
Nu är sir Chales arvinge, Henry Baskerville, på väg att ta sin plats på Baskerville hall.

Finns det en spökhund som hemsöker släckten Baskerville eller är det någon som använder denna sägen för att täcka över ett brott?

Doktor Watson skickas med sir Henry till herrgården.
Det blir inte bra oroligt spanande efter spökhundar eller mördare, utan också jakt på förrymda straffångar fångar ute på den hemsökta heden och en gnutta kärlek som lyser upp i mörkret.