Baskervilles hund

Jag kommer aldrig att glömma vilket fasansfullt fantasifoster demon hunden utvecklades till under tiden som jag läste den.
Sir Arthur Conan Doyle lyckades göra en alldeles utmärkt blandning av en detektivberättsle och en spökhistoria.

Baskervilles hund börjar en morgon på 221B Bakerstrreet, en morgon som inte riktigt är som alla andra. Sherlock Holmes som inte brukar kliva upp tidigt på mornarna har nu gjort det.
Varför?
Jo, för att när Holmes och Watson var borta föregående kväll kom någon på besök, denne någon vill ha ett råd och denne någon har glömt kvar sin käpp. Doktor James Mortimer är denne någon som vill ha ett råd, och sin käpp tillbaka.
Han berättar för en sägen Holmes och Watson, var på han berättar om sin vän och patient, sir Charles Baskerville och om vad han vet om dennes död.
Nu är sir Chales arvinge, Henry Baskerville, på väg att ta sin plats på Baskerville hall.

Finns det en spökhund som hemsöker släckten Baskerville eller är det någon som använder denna sägen för att täcka över ett brott?

Doktor Watson skickas med sir Henry till herrgården.
Det blir inte bra oroligt spanande efter spökhundar eller mördare, utan också jakt på förrymda straffångar fångar ute på den hemsökta heden och en gnutta kärlek som lyser upp i mörkret.

Häxornas försvarare

Jag gillade dokumentärserien Häxornas tid som gick på tv 4 för... jag tänkte skriva några, men det var inte så några. Det var ju inte förförra året precis.

I alla fall, jag gillade dokumentären och jag gillar boken som den baserades på, Häxornas försvarare.

Den här boken av Jan Guillou är den första, och än så länge den enda, repotagebok som jag har läst på eget bevåg.

Boken handlar om häxpaniken som bröt ut på 1600-talet och häxprocesser i modern tid.
Det börjar med ett bråk om en brödbit, anklagelser, många människors död och slutligen upphör anklagelserna Sen kommer dock "de förträngda minnena" av barn som skulle ha upplevt obehagliga saker som i mångt och mycket liknar Blåkulla sagan.

Jag hade länge velat läsa den, men det hade inte blivigt av, men till sist så blev det ju det.

Jag älskar språket Guillou använder. Det märks att det är han, jag har sett några intervjuer med honom och jag tror att han skriver på samma sätt som han pratar. Jag kan riktigt höra Guillous röst.

Jag gillade dokumentären, men jag gillar boken dubbelt så mycket.

Kriget är slut

Den första biografi jag någonsin läst var Morgan Allings.

Han skildrar sitt liv från barndomen till det att han blir vuxen mycket tydligt. I själva verket så tydligt att det känns som att se på film.
Kriget är slut är väldigt gripande just för att den är så tydligt uppmålad.

Tack så mycket, Morgan.
Tack för att du delade med dig av ditt liv. Det var en vacker och spännande läsupplevelse.

Övertalning

Jane Austen skrev många böcker. En av dem är Övertalning och den har jag läst.
Jag har läst Stolthet och fördom också, vilken jag tror att jag gillar mer.

Anne Eliot har aldrig riktigt haft något att säga till om. Detta faktum har kostat henne mycket, men när hennes far av ekonomiska skäl blir tvungen att hyra ut deras hus får Anne chansen ta igen det hon förlorat.

Det som är bra med den här boken är att det är helt omöjligt att lista ut hur det ska sluta.
Det dåliga med den är att i slutet på mitten av den sitter Anne och pratar med sin väninna, Mrs. Smith som berättar en berättelse som Austen kunde ha kortat ner för det var ett fasligt tråkigt parti.

Annars är det en helt okej bok. Tummen upp!

Tordyveln flyger i skymningen

När jag gick i trean började läraren läsa den här boken för oss. Vi kom dock aldrig till slutet, det gick så lång tid från det ena lästillfället till det andra så vi fick inte höra slutet.
Sen dess har jag länge velat läsa den här jättehäftiga boken som Maria Gripe skrivigt.


Jag hittade den här bilden via google, på den här: sidan.

När jag lyssnat färdigt på den mindes jag definitivt varför jag hade tyckt så mycket om den när jag var barn.
Vissa skildringar i den är förtrollande, drömaktiga. Medan handlingen är precis lika verklighets trogen som livet självt.

Tordyveln flyger i skymningen handlar om tre barn, var av två av dem är närmare tonåren än den tredje. De får i uppgift att se efter ett hus fullt med blommor över sommaren. Rätt vad det är hamnar de mitt i ett mysterium rörande en kärlekshistoria och en antik egyptisk staty som har varit försvunnen i många, många år.

Det är inte en rafflande spänning som fyller bokens sidor, det är den långsamma kolaaktiga spänningen som man får njuta av länge. Jag gillar kola :P
En väldigt bra detektivhistoria för barn som inomkort kommer att bli tonåringar.

Tänk om...

Något som jag har gått och tänkt på väldigt mycket, särskilt under de senaste 8-9 månaderna, är tänk om... tänk om mitt liv... tänk om allas liv är en bok.
Jag vet inte hur många människor det finns på den här planeten, men tänk om det finns låt oss säga en annan värld där det just nu i denna stund sitter och läser om vad mig.

Tänk om allas våra liv är böcker.
Det skulle vara lite läskigt.
Mina funderingar kring det här ämnet förstärktes när jag började på Work for you. Ny grupp och vi satt och försökte lära känna varandra. En av tjejerna berättade om en bok som handlade om en kvinna som fick reda på att hennes liv bara var en bok. En saga som en pappa läste för sin dotter.

Om det var så att allas liv har en egen bok så är författaren av den bok jag just berättade om On to någon/något.

Jag har haft lite svårt att skaka av mig tanken på det. Det skulle vara lite läskigt, men destomer skumt. Jag många gånger tänkt att mitt liv måste vara väldigt tråkig läsning om det skulle vara en bok.

Fast sen tänker jag att det förmodligen beror på vad författaren har tagit med.
Har han/hon tagit med alla mina tankar så blir det nog ganska underhållande, med tanke på vad mycket konstigt jag har i skallen.

Jag ville bara skriva det här för att kanske kunna skaka av mig tanken.

Om det nu skulle vara så att mitt liv är en bok och någon på någon avlägsen plats just nu sitter och läser det jag skriver här medan jag skriver det så vill jag bara säga till den:
Tja! Har du kul?!

Varsel (The Shining)

Jag tänkte slå två flugor i en smäll.
Jag har läst boken och nu har jag nyligen sätt filmen också.
Varsel eller The Shining som den heter på engelska är skriven av Stepan King.
Boken blev film 1980.

Det här är ett sånt fall då boken VERKLIGEN är bättre än filmen.
I filmen kastades man fram och tillbaka mellan karaktärerna och vad som hände dem i rasande fart, men i boken fick det ta den tid det tog med alla och en var. Det var det som gjorde boken så otroligt spännande. Lille Danny kunde i ena ögonblicket krypa igenom en snögrotta i parken och i nästa bli jagad av en jättelik lejonbuske täckt med snö och i ytterligare nästa fick man följa hur Jacks beroende av värktabletter fortskred.
I boken kan man förstå varför Wendy stannar med Jack, men inte i filmen.
I filmen är det precis tvärt om.

Jack Torrance, en författare som inte skriver och f.d lärare, får jobbet som vaktmästare på ett lyxhotell över vintern. Så han åker upp dit med sin fru, Wendy, och deras son, Danny.
Om det inte räckte med att de blir ensamma och isolerade där så börjar konstiga saker hända och Danny som har en underlig gåva är den första som märker det.

Jag trodde att boken skulle vara jättepretentiös, men det är den inte.
Det finns bara en pretentiös karaktär i den, Jack, vilket bidrar till ett stråk av humor i den allvarsamma nagelbitande thrillern.

Här är en bild på bokens framsida.



Jag har ingen aning om vem som gjort den ursprungligen,
men här är en länk till sidan där jag hittade den.

Skit i filmen. Läs boken istället!

Någon i din säng

Det här är uppföljaren till Mörkrädd.
Jag lyssnade på den här mellan den 16/6 - ca den 18/6 eller 19/6.

Den handlar inte om samma person, men den är minst (om inte mer) spännande än sin föregångare.
Som i den föregående boken får man i Någon i din säng veta vad som hände när huvudpersonen var ung, hur det kommer sig att det som händer i berättelsens nutid händer.

Det här är ett kortinlägg, men det känns som att det är risk att det blir tårta på tårta om jag skriver lika mycket om båda.

Båda böckerna är lika bra och är skrivna på samma sätt så om du har läst Mörkrädd och gillade den så kommer du att gilla Någon i din säng också.