Självbiografier

Nu på morgonen kom jag att tänka på något som inträffade för lite drygt ett år sen
när jag gick på Kreativt Skrivande, jag minns inte om det var A eller B, men det är
inte av betydelse för min poäng som jag lovar att komma till.

Det var i stortsett som vilken lektion som helst, vi hade Jan Sjölund den dagen.

Jag kan inte lova att jag minns alla fakta korrekt, det var ju som sagt ungefär ett år
sen.

I alla fall, jag minns att vi pratade om böcker. Vi kom in på ämnet självbiografier
när en av tjejerna berättade om en självbiografi som hon hade läst nyligen. Jag tror
att det var Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert. Det måste ha varit det för jag minns
att hon nämnde att boken skulle eller hade blivigt en film.
Tjejen som berättade om sin läsupplevelse tyckte verkligen inte om boken. Hon tyckte
att Gilbert hade skrivit den mer för sig själv än för att underhålla och på det viset
hade den blivigt dålig. Minns jag rätt så tyckte hon att det var för mycket självmökan/självcentrering eller dylikt i den.

Jag kom alltså att tänka på det här nu på morgonen medan jag fixade i ordning min frukost. Så tänkte jag:
"Vad spelar det för roll egentligen när det är en självbiografi? Vad spelar det för
roll om inte resten av världen tycker att det är intressant att läsa."

Jag har svårt att tänka mig att en författare eller någon överhuvudtaget skriver en
självbiografi enbart i syfte att underhålla andra. Ofta finns det hos människor en
vilja, en önskan eller vad man nu föredrar att kalla det, en längtan att få berätta
sin historia. Gilbert berättar i det här fallet om hur det blev efter hennes skilsmässa. Hon berättar om att hon mådde dåligt och hur hon mådde dåligt.

Jag har själv inte läst boken, jag går efter mitt minne av lektionen och efter vad
jag kan hitta via google.

Det är inte konstigt om någon mår dåligt efter en skilsmässa och ett annat
förhållande som uppkom efter det som inte riktigt funkade.
Om någon känner för att skriva om det så GÖR DET DÅ.
En självbiografi är med största sannolikhet inte helt och hållet till för att
underhålla en potentiell läsakrets, det är med största sannolikhet mer till för att
han eller hon ska få berätta sin historia och bearbeta det som har hänt vare sig det
är bra eller dåliga erfarenheter.
Sen är det bara bra om biografin intresserar en läsarkrets.

Sen tror jag nog att tjejen som fällde kommentaren om den nämnda boken förmodligen
inte tillhör den grupp som Eat Pray Love riktar sig till, tjejen i fråga är i min
ålder alltså var hon vid det tillfället ca 20 - 22 år.
Väldigt få 22åringar har gått igenom sin egen skilsmässa.