Mörkrädd

Det här är en väldigt, väldigt spännande och läskig bok.
Jag läste, verkligen läste, Mörkrädd, inge ljudbok den här gången. Det var den sista bok jag läste under sommaren 2010.
Ska ni läsa den här boken så gör inte det när det är mörkt och ni är ensam hemma för även om ni inte är mörkrädda innan ni börjar läsa så kommer ni definitivt att bli det när ni väl har kommit en aldrig så liten bit in.

Författaren är Andreas Roman. Intressant efternamn, men det utalas dock inte som det svenska ordet roman, det har jag hört senare när jag lyssnade på uppföljaren på ljudbok. Uppläsaren uttalar Roman som Råman.

David är sjukligt mörkrädd. Han har lidit av det sen han var liten. Hans psykolog hänvisar David till en stuga i norra Sverige där han vill att David ska bo tills han är botad.

Finns det verkligen ingenting att vara rädd för i mörkret?
Läs och ta reda på det...

Gone baby gone

Dennis Lehanne har även skrivit den här boken, Gone baby gone. Det är även en av dessa som jag läste under sommaren 2010. 2007 gjorde en filmatisering av boken, men jag såg inte filmen förrän flera månader efter att jag läst boken.

En liten flicka försvinner spårlöst. Patric och Angela, privatdetektiver, tar sig an fallet.
Vad har egentligen hänt?
Lever flickan? Kommer hon att hittas? I vilket skick i så fall?
Och har hon det egentligen bättre på den plats hon blir bortförd till?

Det är en bra bok att läsa en regnig dag, förutsatt att läsaren brukar vara uttråkad när det regnar. Väldigt spännande och lätt att hänga med i.

Jag är dock oerhört besviken på slutet!
Läs så förstår ni varför.

Patient 67

Dennis Lehanne har skrivigt Patient 67, ännu en av de böcker som jag läste under sommaren 2010.

Den är spännande rakt igenom och den sätter myror i huvudet på en... i alla fall på mig.

Vem är patient 67?

Läs boken och ta reda på det.
Ni kommer inte ångra er, jag lovar!

Dr. Jekyll och Mr. Hyde

Dr. Jekyll skapar en dryck som kan skilja hans skuggsida från honom själv.
När han dricker förvandlas han till en figur som han börjar kalla Mr. Hyde, vilken är
Jekylls skuggsida.

Dr. Jekyll och Mr. Hyde är skriven av Robert Louis Stevenson som även har skrivigt Skattkammarön.

Dr. Jekyll och Mr. Hyde är bra, men versionen som jag lyssnade på
under sommaren 2010 var något kort och inte särskilt tillfredsställande. Längre och fler detaljer, det är vad jag önskar.

Mumien

Det här är en annan bok som jag läste under sommaren 2010.
Tack, Anne Rice, det behövs inte någon magisk brygd för att hålla en människa vid liv.

Mumien.
Jo, det hörs lite vad den handlar om, men det handlar inte bara om mumier.
Mord, arkeologi, kärlek, magi, brygder som ger evigt liv, spänning, sex och (i det närmaste) galenskap.

I like it! :)

En mumie grävs upp tillsammans med några skriftrullar. Det är inte vilken gammal mumie som helst. Nej, det är ingen mindre än Ramses den store och i skriftrullarna
står det nerskrivet en lång historia som avslutas strax efter den sköna Cleopatras död.

Det här är inget för barn. Den är mer för unga vuxna och vuxna.
Jag lyssnade på den under mina promenader den sommaren och gruvade mig helatiden för vad som skulle hända här näst för det finns verkligen inget sätt att räkna ut det på.
Jag är förvånad att ingen har gjort en film av Mumien än!

Dracula

Den här boken läste jag sommaren 2010. Den var en av de böcker som höll mitt humör uppe under några minst sagt jobbiga månader.

Det är Bram Stoker jag har att tacka för det.

Dracula är skriven i dagboksform hela boken igenom, de enda
karaktärerna som inte skriver något är greve Dracula, Athur, Quincey och Renfield.
Det är fler som inte skriver, men det beror på att de inte hör till de huvudsakliga
karaktärerna
Det börjar med att Jonathan Harker i sitt yrke som advokat reser till Draculas slott
för att hjälpa greven inför dennes kommande flytt till England.
På vägen dit händer en del underliga saker, men det är ingenting emot vad som händer
när han väl kommit fram till slottet. Efter bara några dagar inser Jonathan att han
inte längre är Draculas gäst utan hans fånge. Efter många om och men lyckas han dock
rymma och ta sig till ett kloster i närheten.

Under tiden som Jonathan ligger sjuk på klostret har greven har tagit sig över havet till England där det snart nog börjar hända underliga otäcka händelser.
Mina Murray, Jonathans fästmö, har åkt för att besöka sin väninna Lucy medan Jonathan är borta. Ett skepp spolas i land. Det enda som återfinns på skeppet är kaptenen som bundit fast sig själv vid rodret och dennes loggbok som berättar om hur man efter man i besättningen försvunnit tills det bara var kaptenen kvar.
Strax där efter börjar Lucy gå i sömnen och ett par röda märken dyker upp på hennes hals. Hon blir bara sjukare och sjukare och tillslut till kallas doktor Van Helsing.

Resten får ni läsa i boken :)

Jag tycker väldigt mycket om den här boken.
Jag lyssnade på den varje dag under vad jag skulle tro var flera veckors tid.
Det är omöjligt att bli uttråkad eftersom att dagboksskrivaren ofta byts ut och då får man följa honom eller hennes öden och äventyr en stund.
Den är inte svår att hänga med i eftersom att man får veta i förväg vems dagbok det är man läser/lyssnar på.
Den är väldigt spännande, det är en sorts långsam utdragen spänning som passar utmärkt för mig och alla andra som på förhand känner till lite av Dracula historien.

Jag vill avsluta med att säga att Dracula i Bram Sokers bok och den verklige greve Dracula inte alls är en och samma person. I alla fall i det avseendet att den man vid namn Dracula som har existerat inte var någon vampyr, men dock en grym sadist.

Om en pojke

Jag har sett filmen...
Mer än en gång.

Nick Hornby har skrivit Om en pojke som handlar om Will och Markus.
Will är en vuxen man som lever på de pengar som kommer in genom att hans döda pappa
en gång i tiden skrev en odödlig jullåt. Han är dock som en pojke i en mans kropp,
hela hans liv går ut på att roa sig tills den dag han träffar Markus.

Markus är en pojke som snarare är en man i en pojkes kropp, men det beror mer på
hans mamma än på honom själv.
Markus föräldrar har nyligen separerat och Markus har flyttat med sin mamma. Hans
mamma, Fiona, mår inte särskilt bra psykiskt och försöker vid ett tillfälle begå
självmord. Om inte det var nog med det blir Markus mobbad i skolan för att han är den
han är. Allt blir dock annorlunda när han träffar Will och mer eller mindre, medvetet
eller omedvetet, utövar en sorts utpressning mot honom.

Will och Markus blir vänner då Will kan allt om att vara ett barn och Markus kan allt
om att vara vuxen.

Jag läste Om en pojke när jag gick Kreativt skrivande A och jag upptäckte att boken
i det här fallet var mycket bättre än filmen.
Den är lättläst, mysig på så vis att boken (precis som filmen) har lite av ett
jultema över sig.
Det enda problemet när jag läste den var att jag lyssnade på den som ljudbok och
uppläsaren pratade skånska vilket blev väldigt irriterande när jag efter några
kapitel började tänka på skånska.

Afrodite och sveket

Den här boken läste jag mellan den 22/12 - 18/12 2009, så min recension om den är
något försenad, men bättre sent än aldrig.

Afrodite och Sveket är den andra boken i en serie på sex böcker skriven av Ritta Jacobbson.

Afrodite eller Ditte som hon kallas är en tonårstjej som drömmer om att bli polis.
Hon upptäcker att hennes skolkamrater börjar bete sig underligt. Ditte försöker ta
reda på vad det är som händer, men snart hamnar både hon och hennes hund, Voff, i
knipa.

Boken är bra. Jag var 19 när jag läste den, den är skriven för de som är mer
tonåringar än så. Det märks vilken målgrupp boken vänder sig till för språket är
enkelt och historien är inte svår att ta sig igenom.
Den är bra för att den är spännande och lättläst.

Jag kommer att skriva fler inlägg med böcker som det var ett tag sen jag läste, men
allt eftersom kommer det närma sig nutiden.

Självbiografier

Nu på morgonen kom jag att tänka på något som inträffade för lite drygt ett år sen
när jag gick på Kreativt Skrivande, jag minns inte om det var A eller B, men det är
inte av betydelse för min poäng som jag lovar att komma till.

Det var i stortsett som vilken lektion som helst, vi hade Jan Sjölund den dagen.

Jag kan inte lova att jag minns alla fakta korrekt, det var ju som sagt ungefär ett år
sen.

I alla fall, jag minns att vi pratade om böcker. Vi kom in på ämnet självbiografier
när en av tjejerna berättade om en självbiografi som hon hade läst nyligen. Jag tror
att det var Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert. Det måste ha varit det för jag minns
att hon nämnde att boken skulle eller hade blivigt en film.
Tjejen som berättade om sin läsupplevelse tyckte verkligen inte om boken. Hon tyckte
att Gilbert hade skrivit den mer för sig själv än för att underhålla och på det viset
hade den blivigt dålig. Minns jag rätt så tyckte hon att det var för mycket självmökan/självcentrering eller dylikt i den.

Jag kom alltså att tänka på det här nu på morgonen medan jag fixade i ordning min frukost. Så tänkte jag:
"Vad spelar det för roll egentligen när det är en självbiografi? Vad spelar det för
roll om inte resten av världen tycker att det är intressant att läsa."

Jag har svårt att tänka mig att en författare eller någon överhuvudtaget skriver en
självbiografi enbart i syfte att underhålla andra. Ofta finns det hos människor en
vilja, en önskan eller vad man nu föredrar att kalla det, en längtan att få berätta
sin historia. Gilbert berättar i det här fallet om hur det blev efter hennes skilsmässa. Hon berättar om att hon mådde dåligt och hur hon mådde dåligt.

Jag har själv inte läst boken, jag går efter mitt minne av lektionen och efter vad
jag kan hitta via google.

Det är inte konstigt om någon mår dåligt efter en skilsmässa och ett annat
förhållande som uppkom efter det som inte riktigt funkade.
Om någon känner för att skriva om det så GÖR DET DÅ.
En självbiografi är med största sannolikhet inte helt och hållet till för att
underhålla en potentiell läsakrets, det är med största sannolikhet mer till för att
han eller hon ska få berätta sin historia och bearbeta det som har hänt vare sig det
är bra eller dåliga erfarenheter.
Sen är det bara bra om biografin intresserar en läsarkrets.

Sen tror jag nog att tjejen som fällde kommentaren om den nämnda boken förmodligen
inte tillhör den grupp som Eat Pray Love riktar sig till, tjejen i fråga är i min
ålder alltså var hon vid det tillfället ca 20 - 22 år.
Väldigt få 22åringar har gått igenom sin egen skilsmässa.