måndag 21 februari 2011

Isprinsessan

Till i torsdags så skulle vi ha läs Camilla Läckbergs bok Isprinsessan, jag han inte läsa hela, men tillräckligt för att jag skulle kunna hänga med i disskutrinen.

Vi blev indelade i fyra grupper. Grupp 1 skulle diskutera vad som var bra med boken, grupp 2 skulle disskutera vad som var dåligt, grupp 3 och 4 skulle diskutera vad som var bra och dåligt med en annan bok som vi hade fått läsa.

Plussen och minusen var i stort sett samma sak när det gälde Isprinsessan.
Tar minusen först.

Jag har antäcknat det mesta som sades.
Den är orealistisk, bland annat av den anledningen att karaktärerna verkar mer eller mindre sinnesnsjuka. Huvudpersonen gömmer sig i en garderob när hon är in och tittar på brottsplatsen och någon kommer, uppenbarligen mördaren som kommit dit för att hämta något som kan leda till honom/henne. Mördaren går och huvudpersonen tänker just det att det måste ha varit mördaren sen går huvud personen på dejt. (Jag har inte läst den här delen, det var något som nämdes på lektionen). Sen är det inget mer med det. Det känns inte riktigt trovärdigt. Oj, mördraren kommer, bäst jag gömmer mig i en garderob. Nu gick mördaren nu går jag på dejt med en polis.
Seriöst! Ingen gör så!
Hjändöd, kopplas ihop med ovanstående.
Massor med klichéer.
Dialogen är dålig, karaktärerna håller snarare långa monologer med sig själva än vad de pratar med någon annan karaktär.
Har ni någonsin hört Show, don't tell? Det har jag, flera gånger, under det senaste året. Visa, berätta inte, skulle vara en ganska bra översttning. Show, don't tell innebär att man ska visa läsaren saker och lämna osynlig text mellan raderna så att läsaren får tänka lite själv. Det är för mycket Tell i Isprinsessan. Läsaren får inte/behöver inte använda hjärnan särskilt mycket.

En av de andra på kursen tyckte tydligen att boken var så dålig att när vi slutade för dagen så slängde hon boken i en papperskorg. Både jag och vår lärare tog en bild på boken i papperskorgen, hans blev förmodligen bättre än min, men...:



Jag blev lite bestört över att hon slängde en bok.
För mig var det lite dramatiskt och för att vara ärlig så funderade jag en stund på att plocka upp den, men det gjorde jag inte, jag har den själv som ljudbok, min mamma har redan läst den, min bror är förmodligen inte intresserad och min syster läser inte.
Min kurskamrat berättade för mig senare när vi möttes på tågstationen att hon vanligtvis inte slänger böcker, men att hon absolut inte gillade den här och hon vill inte spara på en massa saker, hon är enligt sig själv gammal och vill inte att det ska bli så mycket att ta reda på efter henne när hon väl dött.
Jag vet inte hur gammal hon är, drygt 60 kanske?
Men vad gör det egentligen om hon slängde boken? Det är en bok. Hon har betalat för den med egna pengar. Vad kan den ha kostat? 75:-? Det var en pocket så det är väl ett rimligt antagande. Ingen skada skedd.

Själv skulle jag aldrig slänga en bok så där. Jag skulle ge bort den eller sälja den på loppis.

Lättläsat, vilket kan göra att det är många som vill läsa
Förutsägbar, det är något som jag måste hålla med om. Jag såg det där ofödda barnet komma innan någon ens hade nämnt något som ens kunde antyda att det fanns, det är kanske inte så bra, men det är ju också en sak som gör den lättläst.
Det är som sagt en väldigt lättläst bok. Jag sa så här: "Man kan läsa den när man ligger hemma och är sjuk och drägglar som en vattenmelon."
Det behöver inte vara något dåligt för hur mycket orkar man egentligen göra vissa gånger när man är sjuk? När jag var tonåring och vad sjuk så tittade jag på alla inspelningar av Beck som vi hade hemma, jag mådde bättre efter 3-4 filmer.
Så att Isprinsessan är lättläst är nödvändigtvis inget som är dåligt, man kan behöva känna sig smart vilket man ju gör när man vet vad som kommer att hända.


Min mamma har läst den och tycker att den är väldigt bra.
Jag för min del känner att den funkar. Som deckare är den bra, som bok så finns det lite saker som går att fila på.

Det tog mig en j lång tid att skriva det här inlägget för att jag var tvungen att springa upp och ner i tvättstuga emellanåt.

2 kommentarer:

  1. Du har antagligen rätt i ditt omdöme om boken. Läckberg skriver rätt "enkla" böcker och inte alltid så trovärdigt. Men som lättläst deckare är den bra. Var nog en av de första av Läckbergs deckare som jag läste. Nu har jag läst så många deckarförfattare så jag blivit lite mer kinkig vad gäller innehållet.:-)
    Jag skulle heller aldrig kasta en bok. Då är det bättre att ge bort den till Erikshjälpen eller liknande så de kan få in nån krona på den. Eller ännu hellre, fråga släkt och vänner om det är nån som vill ha den.
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Kom på en sak... du måste gå in någonstans och ändra på datum eller tiderna i din blogg - enligt vad som står vid länken till dig (RSS-läänk) så skrev du det här måndag 21 februari kl 20:26 och den tiden har vi inte kommit fram till än idag. ;-)
    Kram.

    SvaraRadera